Hundar vi minns !

 

 

Carrie, vår första gula labrador, den härliga lilla danskan var alldeles väldigt speciell,
ett energiknippe och glädjespridare, ständigt något på gång.
Hennes höftleder började krångla vid 10 månaders ålder och sen gick det bara åt fel håll,
Nu sprider hon glädje i hundhimlen utan värk och med full fart på alla 4 ben.
I ljust minne bevarad av oss alla på Svallvikens, speciellt hos husse.

.

Både Ronja och Rasmus lämnade oss under 2007. Vi saknar dem alldeles fruktansvärt mycket fortfarande.

Vår älskade Ronja gick bort i höstas, Ronja, damen som gjorde det som föll henne in,
som absolut inte gjorde det hon inte ville, en mycket stark personlighet. En hejare på att spåra och apportera,
men apportering på simdjupt vatten överlät hon till andra hugade,
avlämningar till matte för det mesta ibland med inslag av mindre eller större lovar i skogen först.
Hon gav mig en ordentligt fin utbildning i hundtänk och klurighet. Ronja var oerhört älskad av oss alla,
hon var en lojal flockmedlem med stort hjärta och påtaglig integritet.
Det är ett mycket stort tomrum efter vår Ronsa.

Jag och Rasmus var som hand i handske, att vara matte tillags ständigt var hans främsta självpåtagna uppgift.
Hans kloka milda bruna ögon gjorde mig lugn och glad,
förvissad om att vi var på rätt väg när vi tränade eller provade nya saker.
Han utstrålade ”Matte är bäst” och det kändes så härligt varmt i mitt hjärta.
När han hastigt gick bort i våras trodde jag hjärtat skulle brista i tusen bitar.

Vi är övertygade om att de lever tillsammans i hundhimlen och har det underbart kul ihop!